Jag antar att ni blev ganska förvånade nu? Att jag skriver nåra rader! Ja, jag har ju inget annat för mig så... Fredrik jobbar första dagen efter semestern, eftermiddag dessutom... Men han slutar halv nio så snart är han hemma igen! Lovis sover sen en timme tillbaka, min snoriga lilla skrutta. Vi snorar ikapp hon och jag, fy tusan va trökigt det är!
Idag har vi varit och pratat med rektorn, eller vad man ska kalla han, för förskolan Lovis ska börja på. Den första september börjar inskolningen. Usch, det känns inge bra! Speciellt inte när jag just nu är arbetslös och gud vet hur länge jag kommer vara det! Vi kommer gå under här hemma om jag inte får ett jobb, men jag kan ju inte göra så mycket mer än att söka, söka, söka... Jaja, hur som, dagis var det ja! Ska jag gå här hemma och hon vara där, alldeles ensam utan mig.. Men jag tror nog Lovis kommer klara det där galant, det är bara jag som är lite fjantig. Hon är ju så framåt och inte ett dugg blyg för andra människor, så det kommer nog gå bra. Och så hoppas vi ju att jag får ett jobb och då är det ju bra att hon redan är inskolad och har sin plats.
Känns verkligen som att hösten är på ingång. Skönt tycker jag! Jag ser fram emot den här hösten med skräckblandad förtjusning. På ett sätt ska det bli skönt att komma ut i arbetslivet, få struktur, skaffa mig ett liv, få lite bättre ekonomi. Men det kan ju bli helt åt andra hållet med. Knapert så man knappt har mat på bordet, inget liv överhuvudtaget, ledsen och deppig och ensam utan min lilla solstråle här hemma på dagen... Jag hoppas på det bästa, på nåt vis brukar det alltid lösa sig, på nåt vis...
